Nästan, för ännu imorgon kommer jag att skida en lite kortare länk där jag sätter in några intervaller i vilka jag skidar med gasen i botten. I övrigt är det väl den gamla sanningen att nu kan man inte lägre göra annat åt formen än förstöra den 🙂

Min seedningstävling som jag skrev om i mitt förra inlägg blev det inget av. Hela vår familj insjuknade i magsjuka en efter en, och på min lott föll det att vara sjuk precis dagen innan loppet i Jämi. Då min övriga tidtabell inte möjliggjorde att jag kunde delta i något annat lopp heller, så får jag nöja mej med att starta från led nio tredje året i rad. Ärligt sagt så vet jag inte om formen hade räckt till för att ta mej så mycket högre heller, tippar på att med ett kanonlopp kunde led sju ha varit inom räckhåll, men högst troligt hade jag kämpat om att ta mej till led åtta.

Taktiken för årets Vasalopp

Mest träning mängdmässigt hade jag inför Vasaloppet 2016, men det loppet spolierades av att jag blev sjuk under loppet. I fjol blev träningsmängden en aning mindre pga min långa sjukledighet på hösten, men formen var rätt så bra vid tidpunkten för loppet, vilket gjorde att jag förivrade mej i starten och åkte in i väggen ganska tidigt. Dessutom hade jag lite problem med energi-intaget vilket jag tror jag har en bättre lösning på i år. Jag har dessutom i år tränat utan att ta någon extra energi under träningspassen, för att lära kroppen att ta energi från fettet (eller hur det nu exakt fungerar) istället. Det har lyckats ganska bra tycker jag, jag har inte ens direkt haft något behov av extra energi fast jag kört över 3 timmars länkar. Det enda som fattas i min träning är egentligen de riktigt långa länkarna på över 4 timmar.

Hur skall jag då förbättra tiden från ifjol? Nyckeln ligger i att starta mycket lugnare. Ända fram till Mångsbodarna kommer min plan att vara att endast skida bakom andra. Förhoppningsvis hittar jag en kö som går ungefär den fart jag själv vill skida, gärna t o m så att det känns aningen för sakta. Ifjol hade jag skidat mycket ensam, skidat förbi en massa människor, hoppat från spår till spår etc så mycket att jag tappat en hel del onödig energi redan vid Mångsbodarna. Nu vill jag komma utvilad fram dit. Efter Mångsbodarna kommer det lättare partier där man med väldigt lite energi kan skida ganska hårt, och då vill jag ha energi att köra hårdare. Inte för hårt där heller, men ordentlig hastighet när det går svagt neråt för att spara energi när det går uppåt. Återstår att se sedan när väggen kommer emot i år, förhoppningsvis mycket senare än tidigare år.

Vad gäller energi-intaget under loppet, så kommer jag att byta strategi helt och hållet. Jag har gjort en ganska stor miss tidigare genom att sätta i mej energigel innehållande koffein redan långt före start, och sedan under hela loppet med jämna mellanrum. Vad jag förstått så försnabbar koffeinet kroppens förmåga att ta upp kolhydrater ur den energi man har i kroppen, men om man intar koffein för tidigt, så kan man göra slut på kolhydratlagret för tidigt, vilket leder till att man tappar all energi. Det skulle också förklara varför jag två år i rad blivit vrålhungrig och känt mej helt energilös redan i ett tidigt skede av loppet. I år tar jag med mej energibars menade för intag under ett långlopp, och sparar mina koffeingel till slutet av loppet, sedan när man är trött och verkligen behöver få en boost. Återstår att se hur det lyckas.

Nöjd med träningen


Vintern kom väldigt sent till våra trakter i södra Finland i år. Men efter att vi fick natursnö och ett bra nätverk med skidspår i skogarna och på träskens isar har jag lyckats samla på mej bra med kilometrar. Jag tror också att då jag på hösten och början av vintern, speciellt november och december, blev tvungen att göra alternativträning, så var jag passligt utvilad när den egentliga snöträningen kom igång. Jag har hela tiden haft en känsla av att jag har bra uthållighet till att köra långa länkar, även om farten har saknats. Visserligen hänger farten på skidor ofta ihop med föret, och då största delen av länkarna har blivit gjorda på nyskjuten kanonsnö eller ny natursnö, så har glidet inte varit det bästa. Nu de senaste veckorna har dock föret också blivit bättre och det har märkts rejält också på farten. Det jag är mest glad över är att pulsen hållits förvånansvärt låg, vilket borde vara ett tecken på bättre grundkondition. Nu får Vasaloppet och min ”nya” taktik visa om jag faktiskt är i bättre form än tidigare.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.