Comeback i PIF!

Men inte till friidrotten 🙂 Kunde inte låta bli att rubricera bloggen så när jag en gång hade chansen, men nu är det alltså frågan om innebandy i division 4.

Inkommande lördag spelar vi den första träningsturneringen med laget. Vi spelar två matcher i Åbo i Sport Garden, en match mot ett lag från division 4 och en match mot ett lag från division fem. Det blir den första testen i hur laget fungerar tillsammans och vilka kedjor som spelar bra ihop. Hittills har vi på träningarna försökt hitta de rätta kedjeformationerna och tränaren börjar väl ha en någorlunda klar bild av vem som skall spela med vem.

Vi har en ganska stor ring med spelare, åtta backar och tolv anfallare, dvs det finns folk för fyra fulla kedjor. Så för egen del gäller det under lördagens träningsmatcher att övertyga tränaren om att jag är värd en plats i den spelande uppsättningen som spelar i den officiella serien. Nå, av erfarenhet från divionion fem och sex så kommer högst troligt inte alla spelare att kunna delta i varenda turnering, så alla som är med i laget får nog speltid. Då jag i våras funderade om jag skall fortsätta med innebandy och igen ta fart från division sex med mitt gamla lag EIF eller sluta, så dök denna utmaning upp av en ren slump. Och precis det är detta, en utmaning, att bevisa för mej själv att jag ännu klarar av att spela på den här nivån efter en dålig säsong i femman tidigare säsong.

Träningarna började redan i augusti, och jag hoppade med på första träningen i princip direkt ur kulringen. Lungorna var absolut inte vana med sådan puls och flås innebandy kräver och kroppen var inte van vid snabba ryck heller. Men efter några träningar börjar det väl redan likna innebandy, även om jag inte ännu är nära ens den nivå jag vill vara på. En massa bollosäkerhet finns ännu. Får inte iväg passningar tillräckligt snabbt, för att inte tala om skott. Och mottagning av passningar är det lite si och så med också ännu, vilket i sin tur bromsar upp spelet och ”spelögat” lider då inte bollen lyder. Känner mej dock laddad inför första matcherna nu i helgen, och pga annat program har jag inte hunnit träna heller denna vecka, så borde vara hyfsat utvilad dessutom.

Jag hoppas på bra spel med den kedja jag spelar med, och att vi kan skapa chanser framåt. Om kedjans spel fungerar betyder det att eget spel också fungerar och som gammal friidrottare så tänker man ju också givetvis en aning på egna protokollnoteringar 🙂 Mål eller assist hoppas jag att jag kommer hem med.

Kommentera