En månads ofrivilligt avbrott i träningen.

Vet inte om händelserna hänger ihop med varandra. men för drygt två veckor sedan sade jag hemma att det känns i kroppen som om jag håller på att dra på mej en höstflunssa. Mitt innebandylag hade en turnering (man spelar två matcher a 45min) och jag tyckte under båda matcherna att jag inte riktigt kom igång. Dagen efter hade jag tänkt göra en långlänk på rullskidor, men var så trött dagen efter att jag bestämde mej för att vila. Följande vecka blev det två rullskidslänkar där den första kändes helt hopplös, den andra lite bättre.

För en vecka sedan spelade jag sedan golf på lördagen och på söndagen hade jag tänkt köra en 3h rullskidslänk. Men efter golfen kände jag mej konstigt frusen och när jag mätte febern hade jag lite stegring. Inga andra symptom. Sedan steg febern ganska snabbt väldigt högt, samtidigt som jag fick mer och mer ont i min ena skinka. Det blev en snabbvisit till akuten och hem med antibiotika. Det hjälpte dock inte alls, och skinkan blev så sjuk så jag inte längre kunde sitta på den.

Det visade sig sedan vara en varsamling som måste tömmas kirurgiskt. Så in på sjukhuset och en snabb operation. Veckoslutet tillbringade jag på avdelningen och i skrivande stund har jag hunnit vara hemma några timmar. Resultatet är en öppen kanal i skinkan, som skall läka inifrån ut. Kirurgen pratar om ett par veckors läkningstid, men vet inte riktigt vad jag skall tro på. Min erfarenhet av kirurgers tidtabeller är att de oftast är väldigt optimistiska. Men går allt bra så får jag svettas, och därmed träna redan om två veckor. Men jag tror mera på att jag kanske rullskidar igen om tre veckor, om allt går bra. Några komplikationer vägrar jag tänka på för tillfället. Ett stort tack till läkare och personal på Raseborgs sjukhus! Skönt att ha vården nära hemmet!

Varför får man då sådana här varsamlingar? Jag har ingen aning. Jag trodde att det kanske kan ha med min kolitis att göra, men vad jag förstått kan vem som helst drabbas av sådana. Hur som helst, en jäkla otur, men skall man se det positiva i det så har jag ju hellre en månads paus nu, än mitt i vintern just före Vasaloppet.