Läkare nummer ett och två pratar hela tiden om att jag inte skall länka. Den tredje, som jag bara nämnde problemet åt i förbifarten undrade varför jag inte skulle kunna göra det. Konsulterade sedan en idrottsläkare som gav lov till att gå, t o m lätt skidning, men avrådde mej från att löpa. Sagt och gjort, gnistan tändes till liv och nu planerar jag in promenader så mycket jag hinner 🙂

Har ju haft flunssa också i en knapp vecka, men idag tyckte jag att det är dags att lufta kroppen lite. Så det blev en kort gånglänk med familjen, 3 åringen i barnvagnen så att det kanske lite skulle höja pulsen. Medelpulsen blev förvånansvärt hög, 122 och maxpulsen 150 hoppas jag inte är ett tecken på att formen totalt försvunnit, utan bara ett resultat av ovana och mina rossliga lungor.

Men nu är jag i alla fall lite igång igen, även om det ännu är väldigt långt kvar (känns det som) innan såret läkt ihop. Om såret bara inte reagerar negativt på att gå, så försöker jag få in det nu så mycket som möjligt för att förbereda kroppen för träning igen. Hoppas också på såpass mycket snö att vi igen skulle få spår på de platta partierna i skogen. Parstakning skulle ju vara bästa sättet att röra sej på med tanke på såret i baken, inget som skavar på såret då åtminstone 🙂

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.