På en vecka har det nu blivit 4 promenader mellan 30 – 60 minuter långa, samt ett pass på, hör och häpna, SkiErg i det lokala gymmet. Efter två kortare promenader försökte jag mej på en timmes lång promenad passligt medan dottern var på sin redskapsgymnastik. Gick försiktigt och själva promenaden kändes bra. Men dagen efter tyckte sårvårdaren att såret såg lite irriterat ut, vilket gjorde mej lite besviken.

Men efter en dag utan att så mycket sitta på såret eller röra på mej, så såg såret nästan perfekt ut igen, så jag  konstaterade att det säkert blev för mycket att gå tre dagar i streck. Jag måste också lite se efter hur jag skyddar såret, nu verkar det som om kompressen jag använder kanske är orsaken till att det blir irriterat och skaver. Bestämde dock att det får bli länk nu varannan dag, så att huden hinner återhämta sej ifall den blir lite irriterad.

Concept2 SkiErg

Jag har ända sedan jag började träna för Vasaloppet ansett att man skall göra träningen utomhus. Har redan tyckt att det är tillräckligt ”konstigt” att skida i en skidtunnel. Men att stå på ett gym i en stakmaskin, det är nu det sista jag skall syssla med…Men de orden fick man då äta upp 🙂 Parstakning är troligtvis det som minst förorsakar yttre påfrestningar på mitt sår, och då det inte just nu går att rullskida egentligen någonstans, så är enda möjligheten att parstaka, att göra det i en stakmaskin. Första passet blev ett försiktigt pass på 30 minuter.

Jag har läst en hel del bloggar om skidåkares träning på denna SkiErg, och frågat några skidbekanta hur de gör. Det verkar som om de flesta kör hårda pass i stakmaskinen, de långa länkarna gör man sedan utomhus eller inte alls :). Jag vet dock inte hur mitt sår reagerar på ordentlig pulshöjande träning, så körde därför ett lugnt pass, som dock inte blev så lugnt jag hade tänkt mej. Växlade mellan motstånd 5, 6 och 7 för att lite känna efter, och konstaterade att 6an kanske motsvarar normalt före på snö för mej. Nu är jag ju för tillfället ovan att staka, så först efter nästa pass kanske jag kan börja jämföra puls och sträcka. Detta pass blev med en medelpuls strax över 140 och en fart på dryga 10km/h. Jag hoppas att jag ganska fort skall få ner pulsen till runt 135 och farten närmare 12km/h. Då börjar det likna den fart jag borde kunna hålla uppe på myrarna i Vasaloppet.

concept-lank-ett

Nästa pass skall jag försöka köra i en timme. Tråkigt blir det inomhus, men det får man leva med. Dricka behöver jag också ha med mej märkte jag. Att köra en timme, eller en och en halv utomhus i kyligt väder går bra utan dricka, men inne i värmen behöver man nog vätska. Tanken är att ännu nästa pass lite försöka vänja kroppen med stakning, och förhoppningsvis se att pulsen redan ”vant sig” och sjunker en aning. Efter det skall jag börja ge mej in i intervallernas värld. Troligtvis x antal 500 metrar så hårt det går, mjölksyran kommer att flöda 😉

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.