Utmanande att träna skidning i södra Finland

Som kulstötare var vinterhalvåret enkelt vad gäller träningsförhållanden. Man tränade inomhus och förhållandena var alltid de samma. När våren och sommaren kom var enda ”problemet” regnväder, så försökte så gott det gick pricka in stötträningarna då det inte regnade, åtminstone allt för mycket. Nu när jag under två vintrar försökt träna lite skidåkning, inser jag att det måste vara verkligen frustrerande, svårt och t o m dyrt att träna skidåkning på elitnivå i södra Finland. Tack vare konstsnö har vi i Ekenäs rätt bra förhållanden hela tiden, enda problemet var att kölden kom så sent, att man först vid årsskiftet kom åt att skida här. Men detta omväxlande väder gör inte träningen lättare, även om det finns konstsnö. Ena dagen skidar man lätt en lång länk utan större problem, den andra dagen är det värdens tyngsta före. Jag kan ju inget om skidträning egentligen, men kan tänka mej att det måste vara ett problem att t ex ge sig ut på en lätt återhämtande länk i ett väder som idag, snöslask, +0 och väldigt mjuka spår. Kanske skidåkare som är i bättre form än jag inte har så stor skillnad, men jag ser nog genast på pulsen om föret är tungt eller lätt.

Långlänk nummer två

Tillbaka till min egen träning. Efter senaste inlägg höll jag några dagar paus för att testa tanka kolhydrater med en idrottsdricka jag inte testat förut. Jag hade dock så pass bråttom både på arbetet och hemma, så den övriga födan blev det lite si och så med. Men jag kände mej nog helt ok inför träningen. Målet var att skida 4h. Problemet blev, som det så ofta blir, brist på tid. Jag kom inte igång med min långlänkt förrän kl 8 på kvällen, och när jag skidade med min bror + en annan kompis som skateade, blev dessutom öppningsfarten på länken för hård. Efter ca 12 km hade vi en medelhastighet på 11km/h, när den borde ligga runt 10-10,5 för att vara realistisk. Efter 17km började jag känna mej både trött (sömnig) och kraftlös. Som tur hade jag med mej en gelpåse med energi och kofein, som gav en behövlig tilläggskick. Lite efter halv 12 gav vi dock upp, efter för mej 35,14km för att vara exakt. Nytt länkrekord blev det i kilometer, men en bra påminnelse om att det gäller att ta det lugnt i starten för att hitta den rätta farten och spara på energin.

Det blev 4 dagar träningspaus efter länken, dels för att återhämta mej, dels för att vårda den sjuka vaden, som nu verkar bli mera irriterad även av skidning, men framförallt för att vädret igen visade sin sämsta sida. Den femte dagen, fredag, var det dock perfekt väder för en skidlänk. Skidade 17km i överlägset hårdaste medelhastighet hittills. Knappast beroende på att formen har stigit dramatiskt, utan föret som kändes perfekt. Idag, söndag var det sedan raka motsatsen. På morgonen blev det knappt 4km i snöslask och mjuka spår. Hade slarvat med fästet, vilket jag ju borde förstå att inte fungerar, så jag bestämde mej för att komma tillbaka på kvällen för ett nytt pass. Gjorde en ordentlig fästvallning och lyckades helt ok. Snöfallet (snöslask) hade inte slutat, och stavfästet var dåligt, men det blev 11km i rätt lugn takt i a f. Nöjd med länken på många sätt. Jag fick en länk i dåligt väder gjord, man vet ju aldrig vad det är för väder under Vasaloppet. Farten var ändå överraskande bra, även om det löpte väldigt dåligt, och jag verkligen försökte skida sakta och lugnt uppför. Kanske formen ändå är påväg uppåt 🙂

Vinter igen inkommande vecka

Inkommande vecka skall det igen frysa på, och förhoppningsvis blir det flera dagar med perfekt skidföre. Vaden bråkade även idag, så det lutar mot att jag får skippa åtminstone innebandyträningarna inkommande vecka. Återstår att se hur jag gör med matcherna inkommande veckoslut. Vill inte riskera vasaloppet, men vill inte heller lämna laget i sticket, då vi lider av kronisk spelarbrist. Men som sagt, förhoppningsvis många dagar med bra skidåkning, så jag får samlat på mej en hel del kilometer. Tanken är att skida så mycket jag bara kan nu i 1,5 vecka, sedan vila och testa tanka igen inför hemma”tävlingen” den 15.2.

Kommentera