På dagens program stod det ÖSK:s långlopp. Man fick välja mellan att skida 14, 28 eller 42 kilometer och jag anmälde mej till 28km. Det känns passligt såhär en vecka före Vasaloppet.
Kontrasten var stor jämfört med gårdagens länk på samma bana. När jag vaknade och tittade ut, snöade det, och hade kommit kanske ett par cm snö redan. Snöfallet avtog en aning till tävlingsstarten, men ingen hade kört upp spåren innan loppet, så de som startade i täten fick ploga upp spåren det första varvet. Det första problemet var fästet. Då jag inte äger några vallningsfria skidor typ Fishers Zero, så blev det svårt att veta vad man skulle sätta för fästvalla. Min vallaback är inte den största, så hade ett par burkar som kunde passa i dagens väder, och prövade dem båda. Det fungerade sådär, som det nu kan i nysnö och kring noll grader.
Banan vi skidade på startar med ett 1 km långt tyngre parti, riktigt tungt för en skidare i min klass. Två brantare stigningar som kan ta musten ur en om man inte är försiktig. Jag tyckte jag startade långsamt, men i tävlingens hetta blev det ändå en alltför hård start, och efter 1,5km bara värkte det i hela bröstet av att jag inte fick luft tillräckligt. Ända fram till ca 4km försökte jag skida extremt sakta för att få bort den obehagliga känslan, men återhämtade mej inte. Var i ett skede tvungen att stanna till en stund för att få kontroll på läget. Efter 5km kommer man sedan till ett parti där det går flackt nerför, och det här partiet samt att jag kom fast en grupp som skidade ganska sakta, gjorde att jag återhämtade mej från den inledande chocken.
Efter kanske 8km vågade jag sedan ”spurta” förbi klungan jag åkt fast, och fortsätta skida i egen takt. Att åka förbi var inte det lättaste, eftersom man då hamnade ut i lös snö, och ouppskidade skidspår. Funderade länge på att bryta loppet efter ett varv och 14 kilometer, men vid varvning hällde jag i mej lite saft och tog en energigel och bestämde att jag kör ett varv till som planerat. Andra varvet gick faktiskt sedan fortare än det första, dels för att jag kom in i en bra rytm och dels för att spåren nu hade blivit aningen isiga, så det löpte bättre. Men fästet hade försvunnit helt, så där jag inte orkade parstaka blev det att i princip gå istället.
I mål kom jag och höll en medelhastighet på 11,3km/h. Det är jag nog nöjd med, speciellt efter denna veckas träning, som alltså inte på något sätt varit optimal med tanke på dagens lopp. Men jag hoppas att vila nästa vecka gör att jag åstadkommer någon slags superkompensation och är på topp nästa söndag i Sälen. I morgon hade jag tänkt skida en kortare återhämtande länk, men så sjuk i kroppen jag känner mej nu, känns det som att jag kanske väljer soffan och TVn istället 🙂