Nu är all träning gjord inför Vätternrundan! Jag bestämde mej att hålla ordentligt med vila inför loppet, så att jag säkert är helt utvilad. På lördag ser vi hur det går
Men det där med stålmannen? För två somrar sedan då jag senast cyklade ordentligt, tyckte jag på hösten att jag var i helt hygglig form. Utan mitt knappa två månaders uppehåll på hösten pga en mindre operation så var jag säker på att jag skulle ha skidat Vasaloppet på rekordtid. Nu ville jag få någotslags mått på hur min form är jämfört med då, och det enda jag egentligen kan jämföra med är att köra min 10km långa temposträcka som jag körde många gånger sommaren 2016. Jag cyklade mot testtillfället med tanken att ”får se hur långt efter jag ännu ligger”. Jag startade genom att köra halvförsiktigt, vågade inte starta all in då det var första tempokörningen för i år, då jag var rädd för att krokna genast. Kände att jag kunde köra någorlunda jämn fart hela vägen och i mål kom jag överraskande nog nästan en halv minut snabbare än min bästa tid 2016! Kanske jag är i form ändå!
Nu är det ju en väldigt stor skillnad på att köra 10km ”all in” jämfört med att köra 300km ”stay alive”. Sträckan är jag nog fortfarande rädd för med tanke på lördagen, men med bra tankning dagarna före och tillräckligt med energi med under loppet samt en start saktare än vad man kanske egentligen skulle vilja köra skall jag nog fixa loppet. Vad som är realistiskt med tanke på tid vet jag egentligen inte. Jag skulle vilja komma imål under 12 timmar, det känns liksom som en någonslags skamgräns. Inte för att jag vet varför. Men jag vill också kunna köra i mål och njuta av cyklingen, inte som med mina Vasalopp, att över halva loppet bara är en överlevnadskamp och man egentligen bara skulle vilja sluta. Men jag är ju i mitt livs form? så då borde det ju vara lätt att njuta också 🙂
Återkommer imorgon med info om hur ni kan följa mej under loppet, så stay tuned!