Länge sedan jag skrev på bloggen, länge sedan jag varit inne i en ordentlig träningsrytm och länge sedan det känts som att jag är i form. Ungefär så kan man beskriva nuläget. Lite flunssa och andra hälsobekymmer den senaste tiden inverkar på både form och humör.
Senast jag skrev här hade jag kommit bra igång med träningen. Första träningsturneringen i innebandy gick inte så bra för laget och inte för egen del heller. Och ganska snabbt efter det började mina problem. Familjen drabbades av den årliga flunssavågen som kommer när alla barn börjar i skolan och dagis. Jag lyckades själv stå emot den ganska länge, men när den bröt ut blev det en lång och seg flunssa som varken riktigt bröt ut eller gick bort. Jag började spela innebandy för tidigt efter flunssan då vi hade en träningsmatch mot mitt förra lag EIF och det straffade sej förstås. I vår första officiella turnering i division fyra gick laget sedan på två stora förluster och även om jag spelade båda matcherna så var jag definitivt inte i skick.
När jag kom igång igen efter flunssan fick jag knappa två veckor träning på nacken innan det var dags för paus igen. Samma problem som ifjol på hösten, som jag skrev om här, med ny operation. Som tur märkte jag problemet i så god tid denna gång, att jag nu 4 veckor senare igen har börjat träna. De första träningarna kändes katastrofalt dåliga. Började med en försiktig jogglänk. Dagen efter blev det en kort rullskidslänk och efter det en innebandyträning. Alla tre träningar kändes väldigt dåliga, och jag var väldigt kraftlös i alla. Med en dag vila gick sedan följande innebandyträning mycket bättre, och med en turnering på kommande valde jag att vila torsdag och fredag för att idag vara på topp. Gjorde en liten styrketräning igår för att ytterligare väcka mina ben, och idag kändes kroppen riktigt pigg. Tyvärr räckte det dock inte till annat än att få sitta på bänken i båda matcherna…
Fortsätta med innebandy eller satsa all in på Vasaloppet?
Många säger att man inte skall ta stora beslut varken när man är glad för något eller besviken. Knappast tar jag några drastiska beslut just idag heller, men så mycket grämer situationen just nu att jag fick till stånd ett blogginlägg 🙂 Jag förstår att jag inte får speltid i matcherna när jag inte tränat på två veckor med laget. Men sen kan man diskutera om det var rätt beslut att idag spela med endast två kedjor och låta två yttrar sitta på bänken i två matcher. Jag spelade några byten i andra matchens mittperiod, men i övrigt inget. Det är förstås tränaren som bestämmer och vi andra rättar oss efter det. Det andra problemet jag upplever att jag har för att ta en plats i laget är lagets spelstil. Laget kontrar nästan hela tiden, vilket ibland leder till många mål framåt, men tyvärr oftast till att motståndaren har bollinnehavet säkert över 70% av matchtiden och gör ännu fler mål än vi. Jag är inte bra på kontringsspel, jag tycker bättre om att spela hem via backarna, spela korta passningar och spela med spelare som fördelar spelet bra. Nu kommer vi aldrig till sådant spel i anfallszon vilket gör att jag sällan får bollen, vilket gör det svårt för mej att göra något de få gånger jag får den.
Så nu sitter jag och överväger om det lönar sej att köra ~1500km i månaden till träningar och sätta 5-6 timmar per turnering om jag inte får speltid? Nå jag ger mej själv en månad tid till, och är situationen inte bättre i nästa turnering den 16.12 så tar jag mej en allvarlig funderare.
Vasaloppet då?
På grund av ovan nämnda problem ligger jag efter en hel del på den fronten också. Jag har t o m mindre kilometer bakom nu, än ifjol samma tid, även om min sjukledighet ifjol var mycket längre. Men ser man det positiva i saken så kan jag nu börja träna 3 veckor tidigare än ifjol efter min operation så ingenting är förlorat ännu. Nu ligger focus på att få ner vikten, vilket inte heller riktigt lyckats under sjukledigheten. Det andra är att ändra på träningen lite, dvs jag börjar ta in hårdare länkar i programmet istället för att för det mesta bara mala på i grundkonditionsuppbyggande hastighet. Det kommer att bli fartuthållighetsträningar och senare i vinter även några maxuthållighetsträningar. I december kommer jag dessutom att göra en konditionstest med laktatmätning, så att jag får fram de rätta pulszonerna att träna i. På det viset blir mina fart- och maxuthållighetsträningar gjorda på rätt nivå.
Fr o m nästa vecka skall jag även börja skriva träningsdagbok här, mera kanske som dokumentation för mej själv, inte så mycket för andra att ta exempel efter 😉