Det finns en massa olika sätt att fira landets självständighe på. Själv har jag aldrig direkt firat annat än att vi kanske äter lite bättre mat hemma, tänder två ljus i fönstret och sitter och sneglar på slottsbalen i TV.
I år kommer jag att fira dagen i idrottens tecken. Jag kommer att delta i en innebandyturnering i Helsingfors där det ordnas en självständighetsturnering, itsenäisyyspäivä cup. Det ordnas också på många andra ställen i Finland olika idrottsevenemang. Den kanske största rörelsen jag själv följt med, är en grupp på Facebook, som heter ”Suomi liikuttaa 100 tuhatta”, där tanken är att de som är med skall försöka få minst 100 000 människor att röra på sej samtidigt på självständighetsdagen.
Barnen firar också Finland 100 år i både skolan och dagis. Idag var det två festklädda döttrar jag förde till skolan, där de har sin egen fest nästan hela skoldagen. På torsdagen ordnas sedan en självständighetsfest för lågstadie-elever där också föräldrar får delta. På dagis har de också festligheter, så det var en nervös 4 årig pojke som for till dagis idag.
Självständigheten är en viktig sak som jag tror att man inte ens alla gånger förstår att värdera tillräckligt högt. Krigen har det inom vår släkt inte pratats om något nämnvärt vad jag kommer ihåg. Jag var väldigt liten när min morfar dog så har egentligen ingen aning om vad han gjort i kriget. Min farfar fick vara med längre, men inte vet jag heller exakt vad han hade för uppgifter i kriget. Själv kan jag, även om jag gått i armén, inte ens föreställa mej hur det har varit att vara med i ett krig. Men vi får alla vara väldigt tacksamma för att våra förfäder har kämpat för vårt lands frihet. Det gäller bara för oss yngre generationer att värna om det så gott vi kan.