Formen känns bra nu, när går allt på tok?

Det brukar ju kunna vara så, att när det går ”för” bra, så är det alltid något som ”skiter sej”. Det är svårt att mäta hur bra formen är när det gäller långlopp som Vasaloppet. Det är så mycket som kan påverka slutresultatet och alla träningar man gör är långt ifrån ett fullt lopp, även om man försöker få in så många långa länkar som möjligt innan loppet. Nu känns allt dock väldigt bra.

Jag har gjort väldigt bra träningar på snö. Egentligen började det kännas helt ok redan under rullskidssäsongen, men jag var ändå lite rädd för att kanske inte hinna komma i form, då kilometermängden blev så liten pga en massa sega flunssor på hösten. Men sommarens cyklande sitter nog i ännu och som sagt så har mina snöträningar gått riktigt bra. Jag har under denna vinter gjort fler intervallträningar än någonsin tidigare. Jag har också skidat flest långa länkar (över 3h) någonsin, och samtidigt på dem klarat av att skida mina kilometermässigt sett längsta länkar någonsin. Jag har också totalt sett samlat mest kilometrar nu jämfört med tidigare år vid samma tidpunkt. Under detta veckoslut gjorde jag ett litet testlopp på knappa 30km och det känns skönt att kunna skida ett lopp där man konstant försöker öka farten, och också lyckas med det utan att nämnvärt krokna. Det är alltså bara erfarenhet och modet att gå ut tillräckligt hårt som fattas.

Viktnedgång

Ett annat sätt att få formen att bli bättre har egentligen alla vintrar varit att försöka gå ner i vikt. Som lättast har jag vägt 121kg dagarna innan Vasaloppet, men min satsning på Veteran EM i kula 2017 gjorde att jag gick upp i vikt onödigt mycket. Vägde 132,4 i augusti 2017 och efter det har det varit väldigt svårt att få vikten att nämnvärt minska. Det är ju ganska självklart att 11,5kg mera kroppsvikt gör det väldigt mycket svårare att skida hårt. För att inte tala om hur skidorna fungerar. Nu har jag dock sedan början av december hittat en metod som verkar fungera bra och som också verkar vara en metod som jag kan hålla längre än bara en dryg månad. Från att ännu i början av december ha vägt 128,6kg väger jag i skrivande stund exakt 122kg. Om takten fortsätter som hittills så kan det hända att jag för första gången sedan 2001 på vintern går ner under 120kg 🙂

Sedningsloppet i Västerby

Om exakt två veckor står då årets första tävling på programmet, då jag skidar vårt eget numera officiella seedningslopp för Vasaloppet. Det känns som en otrolig fördel att få skida detta på hemmaplan, på spår där man skidat tiotals gånger förut, och vet var man behöver hålla igen, och var man kan gasa på. Några träningspass skall det bli ännu innan loppet, men egentligen är nog all viktig träning redan gjord, och nu gäller det att inte trötta ut sej för mycket längre, och framförallt att inte bli sjuk! Kan vara lättare sagt än gjort då två av barnen i familjen redan haft/har feber, men jag äter så mycket vitaminer jag hinner för att försöka mota Olle i grind 🙂