Jag har i alla tider klassat mej som en ganska lat person. Jag gör ingenting extra, eller sådant jag inte måste. Det är bra ibland, och ibland mindre bra. Som toppidrottare tror jag att jag hade stor nytta av att vara ”lat”. Jag tränade det som var planerat, men ytterst sällan något ut över det. Jag lärde mej känna min kropp ganska bra och vilade då det behövdes. Ibland kanske jag vilade också av lathet, men jag tror med facit på hand att det ändå förde något bra med sig.
Idag har det gått 12 dagar sen operationen, och mitt öppna sår håller på att läka bra. Men precis som jag gissade så har det nog inte läkt ihop inom två veckor som kirurgen sade. (Varför ger man falska förhoppningar? Personligen skulle jag hellre höra en prognos som är negativ, som man sedan kanske kan försnabba i praktiken). Om man nu kan förutspå läkningen rent matematiskt så går det nog ännu minst två veckor till innan såret är läkt. Men jag vet kanske mera imorgon, då jag får träffa en läkare som skall titta på såret.
Nu då man känner sej någorlunda frisk, även om jag ännu inte sitter, så är det väldigt frustrerande att inte kunna träna. Kommer på mej själv med att sakna uthållighetsträningen, den som jag hatade som barn och under min aktiva kulstötarkarriär. Intressant hur saker och ting kan ändra. Nu skulle det vara skönt med en gnutta gammal lathet som jag hade tidigare, men den infinner sej inte, utan jag har ett ständigt behov av att få göra något. Idag kunde jag inte längre hålla mej, så precis före skötaren kom hem för att sköta om mitt sår, gick jag ut i garaget för att testa hur det känns att göra lite styrkeövningar för överkroppen 😉 Om jag gör försiktigt och sedan får såret omskött genast efter så tror jag att jag åtminstone för huvudets skull kan börja ”träna” lite igen. Jag sätter inte på några stora vikter, men gör nu något som kanske förhindrar formen att falla allt för mycket, och samtidigt som terapi.
Idag fick vi också den första snön till södra Finland. Skall jag se något positivt med det, så är det väl att i normala fall skulle snön ha hindrat mig från att rullskida, medan det ännu är för lite snö för att det skall gå att dra några skidspår. Hoppas nu då antingen på att det kommer mera snö och blir så kallt, att vi kan tillverka konstsnö, eller att det blir varmt igen och snön smälter bort, så jag kan rullskida igen när såret är läkt.