För första gången någonsin kunde man vara lugn inför loppet vad vädret beträffade. Redan flera dagar innan loppet stod det klart att det kommer att vara sol och plusgrader på dagen, medan natten innan kommer vara kall. Det kunde betyda väldigt snabba spår. Det medförde ju också en risk att man förivrar sej, och skidar för hårt, så min taktik var att jag skall skida väldigt försiktigt i början.
Några morgonmål.
Denna gång bodde vi lite närmare starten, men det innebar nog inte någon mera sömn än tidigare år. Väckarklockan ringde kl 03:00 och morgonmål nummer ett åt vi ungefär 03:45. Efter morgonmålet åkte vi iväg mot startområdet där det var dags att föra skidorna in i startfålla. Jag startade från åttonde ledet och fick köa kanske en halvtimme för att komma in med skidorna. Efter det tillbaka till bussen för att äta följande morgonmål. Det blev en banan samt lite barngröt på påse som jag hade med mej. En knapp halvtimme innan starten gick jag tillbaka till startfållan och åt en till gröt på påse. Starten gick kl 8:00 och från led 8 brukar det ta ca en timme innan man köat sej förbi första backens smalaste ställe och kommit upp till Vasaloppets högsta punkt, 3 kilometer från starten. Där åt jag min sista gröt och sedan var tanken att börja skida försiktigt och öka på efter hand.
Föret?
Vädret var perfekt. Kallt i starten men ganska snabbt blev det ganska varmt i solen. På startrakan var spåren hårda som järnvägsräls och det löpte jättebra. Men uppe på myrarna där det antagligen inte varit lika varmt, var det mera vinterföre, vilket betydde att då det var kallt, var det också strävt. Inget superglid med andra ord. Jämfört med mitt rekordår ser man också att även om jag kommer en knapp minut fortare till Smågan, så tappar jag redan 7 minuter till andra stationen. Efter det håller jag ganska jämn fart jämfört med rekordåret, men tappar på slutet så mycket att jag till slut blir 19 minuter efter mitt rekord. 9:49:22 nu mot 9:30:46 2017.
Kramper.
Redan tidigt i loppet kände jag att mina armar inte fungerar. Av någon anledning kändes de trötta. Detta resulterade i att någonstans efter 55 – 60km fick jag mina första krampkänningar i dem. Båda triceps krampade ganska hårt stundvis, och även om jag sedan på varje station försökte dricka buljong och ta salt-tabletter så slapp jag aldrig kramperna under resten av loppet. Fick skida på sparlåga hela tiden, genast jag tryckte på för hårt med armarna så fick jag kramp. Svårt att säga hur mycket detta inverkade på sluttiden, men speciellt mellan Högberg och Eldris har jag skidat väldigt sakta. Utan kramper tror jag nog ändå att jag hade varit snabbare än min rekordtid.
Bästa placering någonsin.
Var besviken genast jag kom över mållinjen då tiden var så dålig. Och besviken på att mina armar krampade, skyller det ändå i slutändan på att jag inte är i tillräckligt bra form. Det grämde också att jag inte hade lyckats gå ner i vikt under hösten och vintern, därifrån skulle jag kunna hämta mycket fart. Att skida ett Vasalopp och väga 126kg är kanske inte optimalt :). Nästa säsong blir det andra bullar!
Men sedan då jag fick se placeringen, som alltså blev 8163 så kändes det lite bättre. Andra har också haft det trögt i spåret den här dagen, och jag hade förbättrat mitt placeringsrekord med över 1000 plaringar, då mitt tidigare rekord var 9219.
Lite vila, sen mot nya mål.
Den här veckan har jag bara vilat, men redan under veckoslutet kommer jag att göra något. På söndagen blir det något helt annat, dvs kulstötning, då mitt följande projekt är att stöta i veteranernas VM i Tamerfors i slutet av juni. Men jag kommer hålla kvar konditionsträningen genom att köra sakta grundkonditionslänkar minst en gång i veckan, gärna två. Resten av tiden ägnar jag åt styrketräning och kulstötning. Mera om det senare, kommer att blogga på finska om mitt VM-projekt.