Lördag 22.2
Efter att natten mellan fredag och lördag med mindre framgång försökt sova på båten mellan Åbo och Stockholm satt vi nu i bilen påväg mot Sälen. Vårt hotell finns sedan på Norska sidan om gränsen, drygt 50km från Sälen, där alltså starten i Vasaloppet går. Dagen innan start är det meningen att man skall hämta ut sitt startkuvert, där ens nummerlapp, chip samt övrigt material för loppet finns. Vi hade valt att hämta ut det i Sälen, men då vi kom fram visade det sig att mitt kuvert i misstag hade hamnat i Mora. Nå, man får ut det också på morgonen innan loppet, så ingen panik med det.
Vi hade tänkt komma till starten i god tid på morgonen, senast kl 6, då starten går kl 7 – 8.30. Det att jag skulle få mitt kuvert först på morgonen gjorde oss lite osäkra på om vi hinner i tid så vi får en startplats någorlunda långt fram i fältet. Vi ville längre fram därför att vi räknade med att det milda vädret skulle göra att spåren blir dåliga, och kommer vi långt fram trodde vi att vi skulle få hela spår för en längre tid i loppet.
Efter att ha fått vallatips och köpt det klister som skulle under skidorna körde vi till vårt hotell. Vi hade räknat med att det skulle ta en dryg halvtimme, men det visade sig att det tog nästan en timme på krokiga och smala vägar. Det betydde att vår nattsömn skulle bli ännu kortare om vi skall hinna tillstarten i god tid. Väl framme åt vi mat, vallade skidorna, packade och gick och sova.
Söndag 23.2
kl 4.10. Väckning
Hotellet bjöd på morgonmål, vilket vi slevade i oss ganska snabbt. Det blev gröt, ägg och smörgås. Vi tog även med oss smörgåsar för ett andra morgonmål innan starten.
kl 5.00 start från hotellet
Vi räknade med att köra på 45min till Sälen, men hur typiskt det nu var, hamnade vi bakom en bil som körde väldigt sakta och på de krokiga vägarna var det bara att snällt köra efter. Inga större köer i Sälen, så vi kom till parkeringsplatsen lite före kl 6.00. Parkeringen låg dock längre ifrån starten än vad vi trodde vi skulle komma, så innan vi kom till startplatsen, fick min nummer och chip och lokaliserat platsen där man lämnade bytesklädesväskan fick vi nästan brått till start, och hamnade ju i o m det nästan längst bak i ledet.
kl 7.00 Starten går
De som fått plats längst fram får skida iväg, vi står fortfarande kvar i slutänden med skidor och stavar i händerna. Så småningom blir det såpass mycket mer utrymme att vi får dem på oss och sedan löper det iväg relativt snabbt.
kl 7.21 (7.18 officiell tid) går jag över startlinjen
Att man går över startlinjen betyder att ens tidtagning startar och man är officiellt iväg. Trots värmegrader (+1) i starten känns spåren på startrakan väldigt bra jämfört med vad jag hade väntat mej efter mina sista länkar hemma i vått före. Det löpte bra och fäste också bra i den första uppförsbacken. Här grötade det dock till sig ordentligt, och i den första flaskhalsen blev mitt spår helt stillastående i flera minuter. Efterhand lättade rusningen och alla kunde gå i någorlunda bra takt uppför, skida kunde man inte, men gå. Backen kändes väldigt brant och lång för mej, så lika bra det inte gick hårdare framåt.
kl 8.38 första stationen Smågan
Första etappen på 11km var avklarad. Första backen på 4km tog ganska länge att avverka i de köer som bildades, men väl uppe gick det lätt nerför eller endast rakt framåt, så där löpte det på bra. Med tanke på rusningen i början var en tid på 1h 20 minuter hit riktigt bra. Innan loppet hade jag hoppats på att kunna hålla ett tempo på ca 10km/h när jag skidar och sedan pauserna på det. Nästa station låg 13 km längre fram så kollade på klockan och satte iväg, i någorlunda bra takt, även om jag försökte tänka på att inte förivra mej och skida för fort.
kl 9.56 Mångsbodarna
Enligt officiella tidtagningen hade jag avverkat streckan mellan Smågan och Mångsbodarna på en medelhastighet av 9,99km/h. Då jag tror att tiden slår igång när man kommer in på stationen, betyder det att även första stationens paus med dryck och energigel ingick i denna tid. Jag försökte för övrigt hålla en mat och dricka -intervall på ca 5km beroende på terrängen, så det blev en extra paus mellan dessa två stationer. Mångsbodarna var också första stationen där man fick något att äta, så det blev blåbärssoppa, vasaloppsbulle och idrottsdricka. Jag var också här tvungen att uppsöka en Bajamaja då jag har min ”påse på magen” som behövde lättas på lite. Det här tog onödigt lång tid, någonting mellan 10-15 minuter, vilket harmade lite. Jag hoppades på att inte behöva göra ett sådant besök flere gånger under loppet, och klarade mig också imål med bara ett besök. Under pausen hann jag också börja frysa en hel del, då alla kläder redan var genomvåta av svett och lätt duggregn på vissa ställen. Nästa kontroll ligger 11 km ifrån, och då skulle redan 35km vara avverkade, dvs över en tredjedel av loppet. Energinivån var bra och allt kändes bra, och åkningen från Mångsbodarna vidare mot Risberg började med lite nerförsbackar, vilket dock gjorde att jag började frysa ännu mer i mina våta kläder. Det tog till ca 30km, dvs 5km innan stationen innan jag fick tillbaka värmen igen, men då kände jag också att både loppet och frysandet hade tagit på krafterna.
kl 11.18 Risberg
Väl framme i Risberg kände jag mig redan ganska trött, så valde att äta mycket på den här stationen. Minns inte hur många glas blåbärssoppa och hur många bullar jag åt, men det hjälpte nog en hel del. Fyllde ännu på med sportdryck och ett glas buljong för att få salt i kroppen. Det skulle nu vara 13 km till nästa station och då skulle redan över halva loppet vara avklarat, yeah! Mellan Mångsbodarna och Risberg hade jag hållit en fart på 8,13km/h vilket var dåligt, men i o m min 15 minuters paus i Risberg var själva skidfarten ändå helt ok. När jag fortsatte från Risberg mot Evertsberg kändes det riktigt bra, men resan blev ändå tung. Sista biten till Risberg hade varit uppför och Risberg låg lägre än Evertsberg, så etappen gick i princip hela tiden uppför en aning. Jag stannade två gånger på vägen och försökte tanka energi med dricka och gel, men när jag nådde halvvägs, dvs 45km och ännu hade 3km kvar till Evertsberg började det kännas riktigt hopplöst. Tankarna gick i moll och man började undra om man ännu faktiskt hade krafter kvar att skida lika mycket till.
kl 12.53 Evertsberg (42km kvar till mål)
Väl framme tänkte jag bara på att få i mig så mycket energi som möjligt. Funderade också på om jag borde ta lite mera fäste under skidorna, för stundvis var det bakhalt, men konstaterade att det bara skulle ta en massa tid och jag hade ändå inte krafter kvar att skida hårt uppför backarna, så det gick med det fäste jag hade kvar. I praktiken gick vi upp för de backar som lite också var brantare, och där man orkade skida, räckte fästet till såpass bra att jag valde att forstätta. Från Evertsberg till Oxberg skulle det vara 14 km och det + att jag kände mig sliten tog ännu mera på humöret. Hur skall jag orka dit om jag hade ”problem” med att skida de 13 km som det var mellan tidigare stationerna? Medelhastigheten hade sjunkit till 7,53km/h på senaste sträcka. Som nybörjare i loppet kom jag dock inte ihåg banprofilen helt och hållet, så det kom som en trevlig överraskning att sträcka från Evertsberg mot Oxberg började med riktigt lång nerförsåkning. I princip 7km bara nerför, och det gjorde gott för både orken och den mentala biten. Från att ha sett skyltar med 40+ km kvar till mål, kändes det på något sätt psykist lättande att se skyltar som börjar på en 3:a. Det skulle ju ”bara” vara en normal långlänk kvar till mål nu.
kl 14.27 Oxberg (28km kvar till mål)
Resan hit gick igen mycket snabbare, även om skidande på rak mark gick långsammare nu än i början av loppet. Medelhastigheten hit från Evertsberg hade igen krypit upp till 9.56km/h och när nu även skyltarna med kilometer kvar till mål visade ”bara” någonting på 20km så var jag säker på att nu klarar jag det här, oberoende hur länge sista biten tar! In med energi så mycket jag orkade och iväg mot nästsista kontrollen, dvs Hökberg, som ligger 19km ifrån mål. Resan dit blev dock igen tung, med mycket uppför på slutet. Det blev den långsammaste sträckan idag, med endast 7.22km/h mellan stationerna. Men så mycket kom jag i alla fall ihåg, att från nästsista stationen fram till mål skulle det egentligen inte längre finnas några långa mördarstigningar kvar…
kl 15.42 Hökberg (19km kvar till mål)
In med energi och så snabbt vidare. Sträckan mellan Högberg och Eldris, som var sista stationen före målet, blev på något vis mentalt tung. Jag väntade bara på att få komma till sista stationen, för att där tanka och sedan bara skida de sista 9 kilometrarna kvar in till mål. Dessa 10km kändes dock som att de aldrig tog slut och kanske det berodde på min trötthet, men kändes också som att det ändå var en massa uppförsbackar hela tiden. I slutet av en uppförsbacke hade arrangörerna en extra station som de kallade för Energy zone. Där delade de ut sportdryck samt spelade house-musik för fulla muggar. Hur dumt det än låter så fick jag en otrolig kick av detta, och det märkte man på folk omkring också. Folk började sjunga med och vissa t o m dansade lite Efter stationen var det någon som sade att nu går det bara utför, och det blev nästan en kollektiv suck av lättnad, när vi kom upp på krönet och kunde börja åka neråt igen. Innan Eldris fanns ännu en extra station där man delade ut chokladbollar, och efter det var det inte långt kvar till Eldris.
kl 16.58 Eldris (9km kvar till mål)
På den här stationen njöt man nästan redan. Nu tänkte jag dricka och äta så mycket att jag inte längre skulle behöva stanna för att dricka egen dricka. Jag kollade på klockan och konstaterade att jag skall försöka komma i mål före kl 18, och i min trötthet ”räknade jag dessutom ut”, att jag ännu har chans att gå i mål på under 10 timmar….vilket visade sig vara fel med en timme Det märkte jag själv under skidningen in mot mål, och efter att ha startat sista sträckan ganska ”hårt” saktade jag in lite då jag konstaterade, att jag kommer att komma i mål lite under 11 timmar istället. Orken var ganska slut vid det här laget, så alla uppförsbackar gick jag väldigt sakta i, och människor skidade förbi mig. Nerför hade jag dock fått bättre och bättre glid jämfört med andra, så i varje nerförsbacka åkte jag fast och förbi en massa åkare igen.
Innan loppet hade vi kommit överens om att göra en slutspurt på målrakan, och vid mållinjen sträcka fram ena benet sådär som ”stora pojkarna” gör Jag undrade dock om jag överhuvudtagen kommer att kunna öka tempot på slutrakan. Varje liten bro vi skulle över på vägen in mot målet kändes som världens högsta berg, men efter sista bron fick man ganska bra fart under skidorna, och målrakan var ju rak mark, så jag tror jag fick till en ganska bra spurt ändå. Tog ett par skidare på slutet men orkade nog inte nämnvärt sträcka fram ena benet vid målet, såpass trött var jag ändå
kl 18.00.38 Målet i Mora!!
Missade mitt ”mål” med 38 sekunder…Nå det hade ju ingen betydelse. Fick dessutom veta efteråt, att en kompis tid ett tidigare år hade varit bara drygt en minut bättre, så det harmade ju också Men med facit på hand är jag nog nöjd med loppet. Föret var inte det bästa, även om jag var positivt överraskad själv till hur bra det var. Folk i spåret klagade dock väldigt mycket, och sådana som hade skidat förut, speciellt ifjol, påstod att det var mycket sämre nu, vilket ”tröstade”.
I efterhand kan man konstatera att det nog egentligen bara var roligt att skida. Visst var jag trött, och konditionen räckte till för att njuta av loppet den första tredjedelen, och sedan var det mest kämpande. Men då utgångspunkten var den den var för ett halvt år sedan (se tidigare blogg) så får man vara mer än nöjd. Det blir garanterat ett lopp igen nästa vinter, och nu då man vet vad det går ut på så kommer jag att åka dit mycket bättre förberedd och i mycket bättre form. En tid under 9 timmar kanske kunde vara målet? Jag vägde ca 132kg när jag inledde projektet, och ca 125kg när jag skidade loppet. Nästa vinter kunde det vara passligt att väga kring 115kg. Lättare än det tror jag inte jag vill vara, det skulle ta för mycket på en gammal kulstötares ego
I’ll be Back!!