Det dröjde lite onödigt länge, det här med att komma med en analys av sommarens Vätternrunda. Men här kommer nu en kort sådan samt en proklamation angående mitt nästa ”stora” projekt.
Vätternrundan 2019
Kort och gott, Vätternrundan gick bra. Jag kom i mål på en par minuter över 11 timmar, så det måste korrigeras i något skede. Det vill säga att cykla under elva timmar 🙂 Vi startade 2:52 på natten så fick cykla största delen av loppet i någorlunda vettig temperatur. Men de sista två till tre timmarna kanske var det nog väldigt hett. Man märkte inte det medan man cyklade, men nog när vi hade vårt sista depåstopp. I de sista uppförsbackarna i Medevi tappade jag vår grupp, det fanns helt enkelt inte krafter kvar. Tidigare hade jag cyklat bredvid sådana som hade det tungt, och kämpat på, men nu fick jag helt enkelt ge mej. När terrängen planade ut körde sedan en grupp förbi mej, som jag hängde på, och tackvare deras hjälp kom jag också fast min egen grupp till sist, så vi körde alla i mål samtidigt.
En Svensk Klassiker
Så till mina framtidsplaner. Säger man det högt kan man ju inte backa längre, så nu är det officiellt 🙂 Har ju sagt att jag vill göra klassikern innan jag fyller 50 men varför vänta på att bli gammal, när man kan göra det redan som 44-åring 😉 Och för er som inte vet vad En Svensk Klassiker är, kan läsa mera på deras sida, men i kort betyder det att man inom 12 månader skall klara av fyra lopp, Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmningen och Lidingöloppet.
Den absolut största utmaningen för mej kommer att vara löpningen, med tanke på min kroppsvikt. TIll klassikern hör alltså att man skall springa Lidingöloppet, ett lopp på 30 kilometer. Utmanande i loppet är att det är ett terränglopp, och lär skall vara tung terräng dessutom. Vissa säger att det är tyngre än ett maraton. (Vilket väl leder till att jag i något skede måste springa ett sådant också…men det sa jag inte högt 🙂 ).
Därför är planen att jag inleder klassikern sommaren 2020 med Vansbrosimmningen. Det kan hända att jag tar vatten över huvudet där också, men jag tror ändå att 3km simmning, om än i en älv, är det lättaste loppet av de fyra. Jag kommer nämligen att behöva all tid jag kan få mellan Vasaloppet i mars 2020 och Lidingöloppet i september 2020 till att träna löpning. Simmning kan jag göra som återhämtande träning, och så gäller det att lära sej simma med våtdräkt och i öppet vatten istället för i en simhall. På det sättet får jag 6 månader tid på mej (egentligen nästan 7 månader) att träna löpning.
Jag har redan ”tjuvstartat” med löpträningen lite nu på hösten, för jag kommer att med mina arbetskollegor delta i ett 10 kilometers lopp om ett par veckor. Där är den enda målsättningen att ta mej runt banan, helst joggande/springande hela tiden. Efter det fortsätter jag med min skidträning fram till Vasaloppet. Det viktiga är att hela tiden bättra på min kondition, och jag har redan gått bra framåt det sista året, så tror jag hittat den metod som passar mej. Samtidigt har jag försökt gå ner i vikt, och är i skrivande stund ca 10kg lättare än jag var för ett år sedan. Kan jag knipa 10kg till under det följande året, så kommer det nog att underlätta min löpning också. Realistiskt är dock kanske att sikta in sej på att vara 5kg lättare nästa sommar. Återstår att se hur det lyckas.
När simmningen och löpningen är avklarade så är det sedan bara två lopp jag är van vid kvar av klassikern, Vasaloppet och Vätternrundan. Så planen är att på sommaren 2021 kunna cykla i mål i Motala och kunna fira en genomförd klassiker och sedan kanske avnjuta en härlig semester efter det :).