Det största felet med Vätternrundan är att den infaller 2 månader för tidigt. Men jag antar att de inte vill ändra på tidpunkten för loppet bara för att det skulle passa bättre in i min träningskalender 🙂
Det hjälps inte, efter Vasaloppet har man drygt tre månader tid på sej att cykla sej i form inför Vätternrundan. Visserligen får man ganska fort känsla för cyklandet igen, och det kondition man lyckats få fram i skidspåret syns ganska fort också på cykeln. Men jag skulle nog personligen tycka bättre om att cykla Vättern först i augusti. Då skulle man ha längre tid att njuta av cyklandet och ha tid att göra all grundträning inför vintern på cykel. Borde kanske börja cykla Vasaloppet istället, men det kräver sedan investering i ny utrustning då Vasaloppet körs i terräng, och jag tror ändå att jag trivs bättre med att köra på landsväg.
Formen känns bra
Jag har nog hela våren fått konstatera att känslan av att jag i vintras var i mitt livs bästa form nog stämmer. Hela våren har cyklandet fungerat bra, och jag kör lätt hårdare på alla segment jämfört med ifjol. Jag har under våren bättrat på alla mina tider i Portugal, både långa länkar och korta branta etapper. Här hemma har jag gjort samma sak. Ensam kör jag ca 1,5km/h hårdare i medeltal nu, jämfört med ifjol. Min temposträcka på 10km är för tillfället över en halvminut snabbare än ifjol och i grupp har jag också orkat cykla överlägset hårdast jämfört med tidigare, ca 70km med medelfart på 31km/h och det kändes t o m lätt.
Det som mest ”oroar” inför vättern är bristen på långa länkar. Jag har ännu inte kört en enda länk över 100km, och som det ser ut nu, så kommer jag högst att hinna med 3 sådana innan starten. Visserligen hann jag inte med mer än 4 ifjol heller, men jag hade tänkt köra många fler långa i år, men tiden har bara inte räckt till. Totala antalet kilometrar kommer i år också att bli aningen mindre än ifjol, mycket på grund av att jag i år haft en veckas uppehåll pga flunssa.
Målsättning
Det ”tråkiga” med cykling är att det är omöjligt att sätta några personliga mål. I cykling är det helt fast i med vilken grupp du cyklar, och hur fort den gruppen kör. Ifjol startade jag med vårt eget gäng, men var tvungen att släppa dem då ”stomin förstörde mitt lopp”. Delvis ensam, och delvis bakom andra grupper cyklade jag i mål på 11h och 44 minuter. Mina bekanta cyklade väl ca 1 timme snabbare.
I år skall jag försöka hänga med samma gäng från början till slut. Jag måst bara komma överens om att få draghjälp då jag behöver stanna på WC, och så behöver jag inte heller söka upp någon bajamaja utan kan göra mina bestyr i naturen istället. Det innebär alltså att när man får behov, så borde två till tre andra cyklister stanna samtidigt, och så gör man snabbt sina bestyr för att sedan tillsammans köra så hårt att man igen får fast gruppen. Återstår att se hur det lyckas. Kapacitet att köra kring 10 – 11 timmar har jag definitivt.
Efter Vätternrundan skall jag försöka fundera ut lite mera långsiktiga planer. Jag har lovat mej själv att göra en svensk klassiker innan jag fyller 50 (det är 7 år dit 😉 ) och så vill jag pröva på triathlon i något skede. Inte Ironman, men någon kortare sträcka. Men som sagt, det återkommer vi till 🙂