Det hade jag aldrig trott att jag skulle säga. Och ja, löpning är fortfarande TRÅKIGT när man gör det ensam, men att delta i ett lopp med många löpare runt omkring sig är något helt annat. Och det är väl lite det som är idén med det hela, att ha något roligt lopp att se fram emot och tack vare det orka göra den dagliga tråkiga träningen.
Vad är det jag nu då egentligen skriver om? Jo ni som läste mitt föregående inlägg vet att jag föregående veckoslut skulle delta i ett 10 kilometers lopp i Åbo, Ruissalo. Ingen aning om hur jag placerade mej, och det har ingen betydelse heller. Min egen klocka stannade på nettotid 1h 16 minuter vilket betyder en snitthastighet på 7:29min/km (= i praktiken jogg 🙂 ). Jag försökte dock få till en slutspurt, så sista kilometern gick på 6:46 och de sista 100 metrarna på 5:42…inget att hänga i julgranen det heller 🙂 Men om ett år hoppas jag kunna löpa 10km på under en timme, och Lidingöloppet kanske kring 3,5 – 4h, vad som nu är realistiskt.
Min trilskande vad kände jag ingenting av under själva loppet, förutom när jag gjorde min sista slutspurt. Då krampade den till en aning, vilket ledde till att jag haltade den närmaste halvtimmen efter loppet. Nu efteråt känns den inte speciellt sjuk, men den håller nog inte att löpa på ordentligt nu på en tid. Något allvarligt är det knappast, så i o m att detta bara är en hobby så låter jag den läka med vila. Att rullskida går bra, så träningen i fortsättningen får bli 100% rullskidning tills vaden känns bra igen.